En gammal träbåt har en gång byggts med relativt torrt trä. När trät blivit fuktigt i vattnet har det svällt, och format en tät struktur genom kompression. När båten torkar över vintern dras trät ihop, och kompressionen mellan borden minskar. Efter några år av att svälla och torka ihop har träts celler komprimerats mer än när båten byggdes, och springor mellan borden börja dyka upp. Om det utvecklar sig till stora springor kan det vartefter bli nödvändigt att nåtlimma.
La Vie byggdes 1945, och byggdes dessutom av fuktigt virke, vilket innebar att hon redan 1946 nåtlimmades enligt instruktioner av Gustav Plym. Hon har därefter tagits upp varje vinter, och spricker därmed isär en aning varje vår.
Det viktigaste för en träbåt är att inte spricka isär för mycket. Detta kan tex uppnås genom att tillföra linolja, vilket ersätter vattnet i träcellerna. Dessutom kan det vara nödvändigt att tillföra fukt när väl temperaturen stigit. Att stå på fuktig mark kan hjälpa, liksom att undvika solljus så långt som möjligt. Fuktigt och svalt är bäst!
I La Vies fall har jag inte lagt på linolja den här vintern, och nu när hon börjar torka så smått måste jag se till att skrovet är fuktigt. Efter tips från båtgrannar har jag tejpat en kjol av plast runt vattenlinjen och ställt en luftfuktare där under. Dessutom har jag lagt ut mattor, handdukar och gamla jutesäckar som jag blött i vatten inuti skrovet upp till vattenlinjen, samt hällt vatten över allt tyg.
I morse, när jag la ut säckväv under akterdäcket och hällde på vatten, kom det strax några droppar ur springor i bordläggningen. Genom att hälla på lite vatten varje dag hoppas jag att La Vie ska svälla ihop tillräckligt för att hålla sig någorlunda torr när hon väl är i sjön.
La Vie byggdes 1945, och byggdes dessutom av fuktigt virke, vilket innebar att hon redan 1946 nåtlimmades enligt instruktioner av Gustav Plym. Hon har därefter tagits upp varje vinter, och spricker därmed isär en aning varje vår.
Det viktigaste för en träbåt är att inte spricka isär för mycket. Detta kan tex uppnås genom att tillföra linolja, vilket ersätter vattnet i träcellerna. Dessutom kan det vara nödvändigt att tillföra fukt när väl temperaturen stigit. Att stå på fuktig mark kan hjälpa, liksom att undvika solljus så långt som möjligt. Fuktigt och svalt är bäst!
I La Vies fall har jag inte lagt på linolja den här vintern, och nu när hon börjar torka så smått måste jag se till att skrovet är fuktigt. Efter tips från båtgrannar har jag tejpat en kjol av plast runt vattenlinjen och ställt en luftfuktare där under. Dessutom har jag lagt ut mattor, handdukar och gamla jutesäckar som jag blött i vatten inuti skrovet upp till vattenlinjen, samt hällt vatten över allt tyg.
I morse, när jag la ut säckväv under akterdäcket och hällde på vatten, kom det strax några droppar ur springor i bordläggningen. Genom att hälla på lite vatten varje dag hoppas jag att La Vie ska svälla ihop tillräckligt för att hålla sig någorlunda torr när hon väl är i sjön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar