Sjösättning

Sjösättning är alltid spännande, både med en plastbåt och med en träbåt. För La Vie innebar det en hel del förberedelser, som gjordes som del av vårrustningen. Framför allt handlade det om tätning. Jag hade läst och hört att "Ettans" tjärvax var bra, och jag gav mig på de torrsprickor jag hittade med stor entusiasm. Tjärvax är ganska hårt när det är kallt, och innan jag kom på hur jag skulle hålla burken varm medan jag tätade var det en aning besvärligt, speciellt som temperaturen den här våren ville ligga och pendla runt nollan. Att helt enkelt stoppa in burken innanför fleectröjan blev min lösning, och den fleecetröjan kommer nog för alltid dofta lite tjära, trots allt tvättande...

Jag har sedan dess lärt mig att det finns andra sätt att göra henne tät, så till nästa år får det bli en kombination av metoder. Det blir Ettans igen, men jag kommer också se till att hålla henne blöt upp till vattenlinjen veckan innan sjösättning. Ytterligare en åtgärd kan vara att tejpa några av skarvarna utifrån, så får man ta bort dessa när det blir badbart i vattnet! Men det är viktigt att man låter båten täta sig. Man kan lätt göra tankevurpan att man skulle täta en träbåt med epoxi eller något liknande, men då ger man inte träet sin naturliga rörelsemån, vilket resulterar i att man spränger sönder spant och bord! Jag installerade en ny automatisk länspump för att stötta vid tätning och som säkerhet vid segling. En Mälar 30 är byggd för att kränga ordentligt när man kryssar, och det läcker lätt in lite vatten genom sprickor i friborden när vattnet forsar fram över skarndäck!

Länspump Johnson Ultima Bilge 1250 GPH


Men den första utmaningen var att få henne ner till varvet i Domsand utanför Jönköping, där hon skulle sjösättas innan seglatsen mot Stockholm påbörjades.

Först rev vi båttältet som täckte henne. Förre ägaren Jonas (för övrigt den trevligaste och mest hjälpsamma säljare man kunde tänka sig) kopplade sedan på traktorn på vagnen och körde henne de få kilometrarna ner till varvet.

Jag vågade knappt titta när hon först skulle ut på vägen och ner för en brant backe, och sedan under en liten järnvägsbro innan hon kunde börja färdas över fälten.

Jag hade lyckats komma överens om att få ha La Vie hängande i sling över natten för att hon skulle få täta till sig. Själv tyckte jag att jag hade tätat så väl, men som Jonas sa så skulle hon förmodligen läcka en del i vilket fall som helst.

La Vie kördes fram till traversen, banden lades om och hon lyftes upp ur vaggan. När hon bröt vattenytan var känslan fantastisk. Äntligen till sitt rätta element!

Det var nu jag insåg hur rätt Jonas hade haft, när jag såg hur vatten strömmade in genom sprickor som jag tydligen inte lyckats täta ordentligt.

Det gjorde ont i själen att se vatten stiga upp i henne, även om jag insåg att det var förnuftigt att låta träet få ligga i vatten och svälla. Mälar 30 ritades för att vara byggd i furu, vilket skulle hålla byggkostnaden nere, och jag har en känsla av att ett furuskrov rör sig mer än ett mahognyskrov både när det torkar och sväller.

Lite eftertätning med Ettans gör susen!

Nästa morgon var det dags att pumpa ur vattnet och transportera La Vie till sin tillfälliga bryggplats. En rejäl pump kördes igång, och vattnet började strax ge med sig. Jag kopplade in den nya länspumpen på nyladdat marinbatteri, och min gode vän Stor-Magnus och jag paddlade henne den lilla biten bort till bryggan. En båtgranne sa leende att han inte ens ville kommentera hur vi såg ut, när vi till synes lekte kanot med skönheten!

Den automatiska länspumpen jobbade på, med laddning av batteriet konstant på med ström från land.

I början gick det bara några sekunder mellan att pumpen slog från och till igen, men under dagen gick det längre och längre tid, och efter ytterliggare två dygn var hon helt tät!