Fredagen blev för sen för att hinna komma iväg. Söndagen tyckte SMHI att det var dags för ett rejält regnväder. Alltså fick det bli lördagssegling.
Det var nästan lika svag vind som senast, men denna gång kom en bris från sydväst (som vanligt), vilket gjorde det lämpligt att backa ut med motor... Jag har gjort flera misstag när det gäller att lämna hamn, och det här med att driva handlöst mot bojar är ingen favorit för lacken på friborden!
Väl ute seglade vi för genua ut ur hamn, och sedan storen och iväg. Precis som på nationaldagen var det alldeles för lite vind, så vi gick mestadels för motor.
Motorn går betydligt bättre efter renoveringen, och jag noterade 6,6 knop på loggen, utan att ha dragit på i fullt maxläge. Däremot hade det kanske varit en bra idé att köpa lite mer alkylatbensin... Vi bestämde oss för att ankra i ett litet sund mellan farlederna söder om Vaxholm och Oxdjupet. När det var ca 100 m kvar dog motorn... Pinsamt. Trots ett par tankkontroller hade vi låtit oss köra slut på bränsle. Visserligen fanns en del 95-oktanig bensin från förra året, men efter vad jag lärt mig om bensinens åldrande hade jag inte för stora förhoppningar...
Med lite paddelhjälp gled vi in i sundet och släppte ankaret. Solen gassade, och vi satte upp bomtältet för att få lite skugga. Gulasch värmdes och åts, och sedan dags för lite slummer. Landkrabban på akterdäck, och jag i ruffen. Kände att jag fått tillräckligt med sol senaste dagarna.
Sedan jag slipat och skrapat av den kokta linoljan och oljat med rå linolja har "skutlukten" helt försvunnit i ruffen. Doften av linolja är dessutom underbar! Vilken skillnad mot de glasfiberbåtar jag ägt, som alltid haft den där tråkiga doften av plast.
Kaffe, choklad, och sedan kom vinden! Lite trixande att segla ut ur sundet med alla vridningar, men sedan slörade vi äntligen i god fart. 7,8 knop på slören är nog t o m personbästa med La Vie.
Vid det här laget hade "monstren" börjat störa skärgården, och vi fick se till att hålla undan för alla kryssningsfartyg. Det känns onekligen märkligt att vi tillåter att det varje dag går enorma fartyg i vår känsliga skärgård, som river upp bottnar och stör lekplatser så att fisken inte kan reproducera sig. Vi räknade 11 enorma kryssningsmonster på vägen in. De kom tätt, och vi tvingades plattlänsa ner på södra sidan mot Stockholm för att inte riskera att hamna i vägen. Vinden hade veknat en aning, men vi gjorde goda 5 knop.
När vi närmade oss Fjäderholmarna blev vi omkörda på babords sida av en vacker Mälar 30 som gick för motor. Vi ropade hälsningar, och det visade det sig att det var nr 76, som jag sett legat ute till försäljning för bara 39 000 kr på mälarförbundets hemsida. Vilket kap! Hoppas vi träffar på henne igen.
Med Fjäderholmarna på styrbords sida på andra sidan farleden, och vattnet täckt av finlandsfärjor, bestämde vi oss att korsa farleden just akter om en Vikingfärja. En snabb slör på 6-7 knop gav oss gott om utrymme för en färja som kom i motsatt riktning, på väg in. Sedan lugnt förbi holmarna och ner med storen.
Nu blåste det rätt bra, och då den 95-oktaniga bensinen inte ville göra någon nytta seglade vi med halva genuan inrullad in i hamn. Landkrabban drog oss enkelt in till kaj, och vi förtöjde La Vie, vek segel och gjorde kväll.
 |
| M30 La Vie redo för avfärd |
Väl ute seglade vi för genua ut ur hamn, och sedan storen och iväg. Precis som på nationaldagen var det alldeles för lite vind, så vi gick mestadels för motor.
Med lite paddelhjälp gled vi in i sundet och släppte ankaret. Solen gassade, och vi satte upp bomtältet för att få lite skugga. Gulasch värmdes och åts, och sedan dags för lite slummer. Landkrabban på akterdäck, och jag i ruffen. Kände att jag fått tillräckligt med sol senaste dagarna.
Sedan jag slipat och skrapat av den kokta linoljan och oljat med rå linolja har "skutlukten" helt försvunnit i ruffen. Doften av linolja är dessutom underbar! Vilken skillnad mot de glasfiberbåtar jag ägt, som alltid haft den där tråkiga doften av plast.
Kaffe, choklad, och sedan kom vinden! Lite trixande att segla ut ur sundet med alla vridningar, men sedan slörade vi äntligen i god fart. 7,8 knop på slören är nog t o m personbästa med La Vie.
Vid det här laget hade "monstren" börjat störa skärgården, och vi fick se till att hålla undan för alla kryssningsfartyg. Det känns onekligen märkligt att vi tillåter att det varje dag går enorma fartyg i vår känsliga skärgård, som river upp bottnar och stör lekplatser så att fisken inte kan reproducera sig. Vi räknade 11 enorma kryssningsmonster på vägen in. De kom tätt, och vi tvingades plattlänsa ner på södra sidan mot Stockholm för att inte riskera att hamna i vägen. Vinden hade veknat en aning, men vi gjorde goda 5 knop.
När vi närmade oss Fjäderholmarna blev vi omkörda på babords sida av en vacker Mälar 30 som gick för motor. Vi ropade hälsningar, och det visade det sig att det var nr 76, som jag sett legat ute till försäljning för bara 39 000 kr på mälarförbundets hemsida. Vilket kap! Hoppas vi träffar på henne igen.
Med Fjäderholmarna på styrbords sida på andra sidan farleden, och vattnet täckt av finlandsfärjor, bestämde vi oss att korsa farleden just akter om en Vikingfärja. En snabb slör på 6-7 knop gav oss gott om utrymme för en färja som kom i motsatt riktning, på väg in. Sedan lugnt förbi holmarna och ner med storen.
Nu blåste det rätt bra, och då den 95-oktaniga bensinen inte ville göra någon nytta seglade vi med halva genuan inrullad in i hamn. Landkrabban drog oss enkelt in till kaj, och vi förtöjde La Vie, vek segel och gjorde kväll.
