Shopping till La Vie

Den här helgen blev det lite fixande och inhandlande. Det ska bli ordning på elen, så en strömpanel inhandlades äntligen. Bomkappel modifierades, nya vantskydd inhandlades, likaså focktravare.

Tackel och tåg hade till slut fått in de läckra kromade och rundade mässingsbokstäverna, som inte var helt billiga, men ack så vackra!

Vad skönt det ska bli att kunna trycka på en knapp för att tända lanternor, mm.

Fockskenorna är dock inte på plats. Ytterligare ett litet jobb att göra. Jag är spänd på att prova att segla med fock. Tydligen ska det göra att hon kränger mindre i stark vind, med högre fart och bättre höjd som resultat. Dessutom skotas focken längre in, nästan intill ruffen, vilket ger snävare vinkel. Jag har en gammal fock med pistolhakar, och jag är oklar på om den kommer kunna rullas in, men den får duga tills vidare.

Riggad och klar!

Så är skönheten äntligen klar och riggad!

Första seglatsen i torsdags! Efter en del strul med att få klar La Vie kom vi till slut ut på torsdagsseglingen. Lite regn, stök med genuan, men sedan seglade Ted (som gastade eftersom hans M30:a inte är klar och sjösatt än) och jag ut ur hamn. Genuan hade trasslat sig i toppen, men det var för sent att reda ut det, och vi gav oss ut i sista heatet ändå.

Själv hade jag inte kappseglat på flera år, och det var en blandning av M30:or, IF, Folkbåtar och drakar på banan. Dags att komma ihåg väjningsreglerna... En vända hann vi med, utan bravur, men jag var väldigt nöjd över att äntligen få komma ut på vattnet igen! Att den lagade masten höll kändes också skönt...

Sedan korv och prat på bryggan - fantastiskt trevlig klubb, det här.

Missar tyvärr nästa torsdag, men 6/6 är det kappsegling på dagen. Då bör vi ha fått ordning på genua och annat!

Påmastning!

Igår kväll var det äntligen dags att masta på! Det är märkligt (eller inte) hur mycket mer det känns som båt när det kommer på en mast!

M30 La Vie och Ted. Lagningen på masten syns tydligt.

Min hjälpsamme båtgranne Ted väntade tålmodigt medan jag fick ordning på riggen. Jag hade naturligtvis glömt en del saker; att dirken inte hade någon naturlig fästpunkt i masttoppen, att lanternan behövde fästas igen, mm. Men efter en stund var masten klar. Ted visade hur man enkelt, på en man, lägger på masten på mastvagnen utan större ansträngning. Sedan ner till mastkranen.

Jag hade inte hunnit köpa ny bensin, så det blev till att paddla henne till mastkranen. Jag tänkte prova att köra på alkylatbensin istället, och letar bra inköpsställe. Motorn ska tydligen bli enormt mycket mer lättstartad, och dessutom blir det knappt några föroreningar alls! Det ska tydligen ge betydligt mindre föroreningar att köra en gammal tvåtaktare med alkylatbensin än en modern fyrtaktare på vanlig blyfri 95! Det blir recension av detta vid senare tillfälle, men med tanke på att det inte går speciellt mycket bensin på en säsong, och alkylatbensinen inte åldras på samma sätt som vanlig bensin, så kommer det förhoppningsvis fungera bättre.

Den här mastkranen går på el istället för handkraft, så även om den går långsamt är det hur enkelt som helst. Masten perfekt balanserad precis under spridarna, upp i luften, sedan föras ner genom däck. Jag har mest erfarenhet av master som står på däck, och jämfört är det så underbart enkelt med master som står på kölen, och därmed får stöd av däcket i genomföringen. Mycket stadigare, och man kan i lugn och ro sätta stag och vant. Nu blev det lite snabb och enkel sättning, och sedan paddlade vi tillbaka till La Vies plats bredvid skönheter i mahogny.

Rigga klart, sätta dit bommen samt klä henne med segel ska ske imorgon. Imorgon kväll är det dags för årets första seglats, och även första "kappsegling" i klubben!

Dimma...

En dimmig kväll i hamnen för ett par kvällar sedan. Efter vad som känns som veckor av sol kom fuktig luft med regn och dimma. Det krockade något med mina lackningsplaner, men gick ändå bra till slut. Jag hade gärna hunnit med något lager fernissa mer på änden av bommen, som var rätt illa däran och därför slipades ren och oljades, men det får bli på plats lite senare.

I förgunden sektionen med folkbåtar. M30:or ligger lite längre bort.

Masta på?

M30 La Vie i väntan på mast

Masten färdig för beslag och rigg

Masten äntligen reparerad. När jag skruvade tillbaka beslagen mättade jag först skruvhålen med rå linolja, och sedan skruvade jag fast med skruvar som jag penslat blymönja på. Förhoppningsvis ska det förhindra ny röta!

Tanken var att masta på i morse, men masten visade sig behöva mer fernissa, och jag la därför ett till lager igår eftermiddag. Trots att SMHI tydligt visade uppehåll kom det tyvärr lite regn  ett par timmar senare, med resultatet att ytan på masten i morse var täckt med en massa små fula bubblor!

Så det blir till att slipa idag och lägga ett nytt lager. Påmastningen nu planerad till tisdag, med förhoppning om att kunna vara med på tordagsseglingen. Jag har hittills aldrig kappseglat M30, och inte kappseglat över huvud taget på ett antal år. Ted, som är vanare, ska dock gasta, då hans M30:a inte hinner bli klar och sjösatt till dess. Ser fram emot att få lära mig hur hon beter sig på kappsegling! Nya segel vore väldigt trevligt...

Det är tydligt att årets fixande blev mer underhåll än förbättring. Masten ser fläckig och ful ut, och ska få sig en ordentlig renslipning till hösten. Åsikterna om att linolja master vekar gå isär, men jag lutar åt att linolja masten innan den får sina många lager fernissa. Sedan ska den förhoppningsvis hålla sig fräsch många år framåt med bara något lager fernissa varje år.

Masten äntligen lagad!

Ut till båtklubben direkt på morgonen för att jobba med masten. Det var strömavbrott på Djurgården igår kväll, och vi undrade hur länge det varit, och om någon av de nyligen sjösatta båtarna hunnit sjunka! Så illa hade det, som tur var, inte gått.

Nedan färdiglimmat och torrt. Epoxin har härdat tillräckligt för att kunna bearbetas. Härdningen fortsätter ytterligare några dagar.

Så här såg det ut när tvingarna tagits loss. Än så länge känns det långt till att bli hel och fin mast av det hela.

Men med en vanlig maskinhyvel tog det dock knappt en kvart att grovhyvla lasken till någorlunda rund form. Maskinhyvlar är fantastiskt användbara ibland!

Sedan fram med oscillator-slipen och 40-papper för att grovslipa lasken till form. Det här tog ca en timme, och var också riktigt roligt. Jag slipade också rent från gammal fernissa den del av masten som omgärdar lagningen. Förutom att masten ska ha "rätt" form ska den också formas så att bomfästet kan skruvas fast ordentligt.

Sedan slipning med 240-papper, och slutligen med 400-papper. Här är masten färdigslipad och klar för fernissa!

Jag blandade Rylards snabba fernissa 50/50 med balsamterpentin för att den skulle tränga in djupt, och kommer lägga ett par lager med den spädningen innan jag går till 80/20 något lager. Jag hoppas att den snabba fernissan ska göra det möjligt att lägga minst ett lager fernissa per dag. Det vore skönt att få komma vidare och göra klart resten som jag vill få gjort innan La Vie är klar för säsongen!

Och ja, så här stor är skillnaden i ton mellan lagningen och renskrapad mast... Med tiden kommer lagningen också mörkna, men jag får nog leva med att det kommer synas ordentligt ett tag. Sedan är tyvärr masten i övrigt ganska ful just nu, då jag i o m detta inte hunnit renslipa och fernissa så som jag skulle vilja. Det får bli till nästa säsong!

I vilket fall är det väldigt trevligt och inspirerande med alla glada och uppmuntrande tillrop från andra båtägare i klubben. Som nybörjare på mastrenovering har det känts lite skrämmande att göra detta, men samtidigt har det varit lättare och gått snabbare än jag hade kunnat tro.

Färdiglaskat!

Idag var det dags för sista lamellen. Det här blir den yttersta lamellen i lasken. Så här såg det ut när jag tagit bort tvingarna från limningen av den andra lamellen. Det är bara några millimetrar som saknas, men de millimetrarna kommer vara de som syns bäst!

Den tredje lamellen formades genom att hyvla och sedan slipa. När man bara fasar i ändarna lärde jag mig att det var enklast att först markera, sedan hyvla grovt med maskinhyvel, och sedan slipa med maskin med grovt sandpapper.

Sedan åter blanda lim, grunda och låta suga in, och därefter blanda till epoxi som förtjockas med högdensitetsfiller och sprida ut. Jag satte ett antal tvingar igen, men ganska löst, så att inte allt lim pressades ut.

Jag ser fram emot imorgon, då det är dags att hyvla och slipa det hela så att det åter ser ut som en mast! Jag vill också hinna lägga ett lager förtunnad fernissa över det hela, så att masten och lagningen inte riskerar att få torrsprickor.

Det är alltid spännande att se sjösättningar. Ett trevligt par som i två år jobbat på en skärgårdskryssare från 1919 skulle till slut sjösätta. Efter två år på land var det naturligtvis fullt med torrsprickor i bordläggningen, och ganska nervöst ifall hon skulle klara sjösättningen utan att sjunka.  

Den sista veckan hade hon fuktats med blöta mattor och luftfuktare, och sedan tätats med Ettans och dessutom tejpats. Fyra stora pumpar stod beredda på bryggan, och plats gjordes på grunt vatten för att hon skulle kunna stå på botten. 

Men när hon väl kom i visade det sig att hon var långt tätare än vad man kunnat hoppats, och gled runt bryggan och förtöjdes utan att ens behöva en enda pump!

Till vänster skärgårdskryssaren från 1919, i mitten en folkbåt som står på botten och tätar sig, och längst till höger en härlig gammal Colin Archer som för gaffelrigg!

Laskning av mast

Första lamellen limmad och klar. Lasken kommer bestå av tre lameller som limmas dit med epoxi. För att göra det lättare för mig själv formar jag varje lamell för sig. Virket har dock en tendens att kupa och vrida sig i värmen, vilket gör att jag tvingas använda en hel del tvingar för att lamellerna ska ligga an någorlunda.

Första lamell limmad. Grundat för andra lamell.

Jag limmar med epoxi, och har valt en långsam härdare för att ge mig lite mer tid. Först blandas bas och härdare tillsammans med de utmärkt enkla pumparna (dock dyra!) som skruvas fast i limburkarna, och som automatiskt ger korrekt blandning.

Jag har maskerat med tejp under lasken och precis utanför där lamellen ska limmas för att undvika att det fastnar en massa epoxi på delar av masten där det inte ska vara epoxi... (Tack för tipset, Ted!)

Träet är väldigt torrt, och det gäller att mätta limfogen med epoxi. Därför grundas limytan först med oförtjockad epoxi, och får suga in ca 15 minuter. Man ser att ytan suger, och jag häller på mer epoxi på de punkterna tills det ligger ett tjockt lager ovanpå ytan. Jag använder en gummispackel för att stryka ut epoxin.

Andra lamellen grundas för limning.

Sedan blandar jag lite mer epoxi och förtjockar med ett högdensitets fyllnadsmedel. Jag häller på och stryker ut så att det ligger en tjock sträng mitt i limfogen hela vägen, lägger dit den andra lamellen och sätter dit tvingar för att få den på plats.

Just den här lamellen var lite mer besvärlig än den första, och behövde fler tvingar för att hamna rätt.

Det gäller dock att inte tvinga fast lamellen för hårt, eftersom man då tvingar ut allt lim ur fogen!

Andra lamellen tvingas på plats!

Epoxi är väldigt förlåtande som lim, då det fyller ut väl, och då fogen blir starkare än det omgivande trä-ämnet.

Idag ska jag forma och limma nästa lamell. Om vädret tillåter imorgon ska jag börja hyvla ner lasken så att det ser ut som en mast igen!

Sedan ser jag fram emot att fernissa alltihop. Resten av masten har fått ett par lager fernissa bara för att skydda ytan medan jag arbetar, och hela masten kommer behöva ett antal lager för att vara skyddad mot solljus och fukt.

När jag tittar upp...

...ser jag briggen Tre Kronor stäva in mot Stockholm i eftermiddagssolen!

Reparera trämast

Röta i masten!

Rötan bakom bomfästet måste bort. Som tur är har vi en äkta båtbyggare på klubben, Jon, som hade vänligheten att hjälpa till med både tips och ställbar maskinhyvel för konkav och konvex hyvling. Jag började hyvla med en vanlig maskinhyvel, vilket var vad jag hade att tillgå just då.

Så här djupt kom jag med max ställd vanlig maskinhyvel.

Nedan resultatet med den fantastiska ställbara hyveln!

Hyveln kommer från den spanska tillverkaren Virutex, modell CE123N. Det kallas tydligen bukthyvel på svenska, och går att köpa från ett par olika leverantörer i Sverige.

För att bygga upp masten igen laskar jag i tre lameller av furu som limmas med epoxi. Masten är gjord av gran, men då furu är mer röttåligt och starkt fick jag rådet att ändå använda det på just den här delen av masten.

Nedan är den första lamellen tillverkad. Jag använde Virutexen för den här lamellen, vilket gjorde jobbet väldigt lätt. De andra två bör vara enklare att tillverka, då de endast behöver fasas till passform i ändarna.

Ovan färdigt för limning

Hittills ser det bra ut, även om Jon hade funderingar kring om lasken skulle bli i kortaste laget att balansera ut krafterna fullt ut. En längre lask skulle dock innebära att behöva skära bort en del av likrännan. Det finns flera alternativ för att laska. Jag antar dock att en lask som skapas av flera lameller bör ge större styrka än en lask i ett stycke. Inget ändträ exponeras med den här formen av laskning, vilket reducerar risken för röta i framtiden.