Mälar 30 nr 67 - historien om en vacker träbåt

Av alla båtar jag seglat, och ibland också förvaltat, har jag aldrig upplevt sådan charm och njutning som med La Vie. Att nästan samtliga tidigare erfarenheter har varit med båtar i glasfiber och plast spelar absolut in. Att båtar som formgavs för 80 år sedan och mer också är så fantastiskt vackra är säkert en annan anledning. Att äntligen få möjlighet att förvalta en "riktig" båt är en del av min personliga njutning.

Våra gamla träbåtar har idag blivit långt mer än bara båtar, och representerar ett kulturarv i flera aspekter. Båtarna är oerhört vackra och seglar fantastiskt väl, och har dessutom enorm charm. Deras historia beskriver dessutom en del av livet under närhistorien. I La Vies fall är det knappt sjuttio år. Nedan har jag haft möjlighet att samla en del av en av våra träbåtars historia, och hoppas att det ger en spännande inblick både i den specifika historian om en viss Mälar 30, samt i vår gemensamma historia.

La Vie, ursprungligen döpt till Gudrun, byggdes av E S Nästrén 1945 i Skönvik.

Hennes färgstarka historia, under namnet Katja, beskrivs ypperligt av hennes andre ägare, Sture Stever, i det brev som visas nedan, samt också i nedan beskrivning som Margit Bergström, vars make, Sven Bergström, övertog Katja av Sture Stever år 1960.

M30 nr 67, "Katja" utanför Sundsvall ca 1950

Brita Westrup, dotter till Sven och Margit Bergström, har haft vänligheten att skicka brevet författat av Sture Stever, diverse mätbrev, tullbrev, mm, samt renskrivit och skickat den beskrivning, som Margit Bergström författat. Lars Stever, son till Sture Stever, har också haft vänligheten att sända mig de inskannade svartvita bilderna av Katja tagna utför Sundsvall runt 1950. Ett stort tack till er båda!

När Katja bytte namn till La Vie, och om hon haft något annat namn emellan, vet jag tyvärr inte. Klart är i alla fall att hon seglats på många vatten och varit med om många äventyr. Som exempel kan man nedan se att hon 1948 seglats från Ulvön i Sverige till Vaasa i Finland, en sträcka på drygt 40 nm över öppet hav, och noterats av tullen där. Hon har kappseglats flitigt, och t o m blivit känd som "oslagbar" i Kristianstadbladet, och dessutom varit värd till Vilhelm Moberg en festlig natt!

Röta i masten!

När jag slipat i princip hela masten från topp till fot upptäckte jag lös gammal fernissa vid infästningen för bommen. Jag skruvade bort stålplattan, och redan där märktes att inte allt stod rätt till. Skruvarna kom ut alldeles för lätt, och på en skruv fanns en brun trämassa... När jag väl fick bort stålplattan var det bara att svära som kapten Haddock...

I skrivande stund är det oklart hur djupt rötan går. Det är dock inom ett begränsat område, och inspirerad av Thomas Larssons bok "Träbåtsrenovering" ska jag nu iväg och låna maskinhyvel och köpa furu i möbelkvalitet. Epoxi har jag redan, så det är bara att sätta igång!

M30 La Vie tätare i år!

Det är naturligtvis svårt att säga vilken av de tre tätningsmetoderna som gjorde susen.

Först tejpades en kjol av plast fast runt vattenlinjen, med avsikt att botten skulle få sin egen "innemiljö" som skulle kunna fortsätta vara fuktig och sval. Det låg snö på en del av marken, som till större delen var fuktig, åtminstone de dagar som temperaturen låg över noll. Sista dagarna innan sjösättning, när temperaturen höll sig över noll, kompletterades detta av en liten luftfuktare, som gjorde att luftfuktigheten ökades en aning.

Sedan blötte jag ner skrovet invändigt för att se var det fanns läckage. Det är en ganska osäker metod att se hur hon läcker, eftersom mängden vatten är för liten, och vattentrycket likaså. Jag kunde i alla fall notera att det fanns några punkter där det droppade vatten. Några handdukar, en trasmatta och hel del säckväv blöttes och las ut överallt mot skrovet under vattenlinjen 5 dagar innan sjösättningen, och jag hällde på vatten minst en gång per dag.

Som sista tätningsförsök tejpade vi skarvarna i bordläggningen timmarna innan sjösättning.

När hon gick i kom det uppenbarligen in en hel del vatten omedelbart, eftersom länspumpen gick igång mycket snabbt. Vi drog La Vie runt sjösättningsbryggan och in mot kaj, och kunde konstatera att länspumpen, även om den fick jobba ordentligt, höll undan vattnet. Jag minns min irritation förra våren över att jag köpt "fel" länspump, dvs den största varianten av Johnsons Ultima Bilge, istället för den minsta, och hur glad jag senare varit för det misstaget!

Skulle jag gissa vad som hade mest effekt skulle det nog vara en kombination av plastkjolen och att hålla skrovet fuktigt. Tejpen kändes i alla fall bra psykologiskt... Jag upplever att handdukar var bäst för att hålla fukten på plats. Lätta att lägga dit, forma och blöta, och de torkade inte heller.

M30 La Vie torrspricka våren 2012

Så här såg det ut förra året! Dvs innan tätning med Ettan. Eftersom jag pendlade ner till Jönköping på helgerna hanns det inte med att fukta skrovet med handdukar, osv, men där hade jag turen att få hänga i sling ett dygn, vilket innebar att hon tätades fort. Det verkar som om ett dygn är ungefär vad det tar innan en Mälar 30 i furu blir någorlunda tät.

Sjösättning!

M30 La Vie klar att sjösättas

Så var det äntligen dags. Sjösättning är något jag både längtar efter och bävar inför. Bävar eftersom det är ett av två tillfällen då saker verkligen kan gå åt skogen. 2,5 ton gammal träbåt ska hänga i två punkter, med allt av belastningar som det innebär. Dessutom finns ju alltid frågan om hon flyter?

Förra året, då jag köpte henne i Ebbarp utanför Jönköping, sjösattes hon i Domsand i Vättern. Trots idogt tätande med Ettans tjärvax läckte hon som ett såll... Där fick hon dock hänga i sling över natten, dvs mer eller mindre vattenfylld...

I år hade jag förberett bättre genom att blötlägga henne inombords ca en vecka innan sjösättning, samt köra luftfuktare innanför en kjol av plast. Däremot struntade jag i Ettans den här gången, pga att jag tycker det är svårt att jobba med, framför allt ifall man vill ha en snygg yta.

Efter tips från vår vice hamnkapten Mats tejpade vi springorna i bordläggningen, och knöt snören till varje tejpremsa. Vi använde vanlig kontorstejp, då den ska vara lättare att få bort, jämfört med maskeringstejp, som verkar kunna sitta som berget.

M30 La Vie tätad med tejp

Någon frågade om vi var på väg att väva en matta på båten... :-)

Sedan var det dags. Varvet har sublift, vilket fungerar perfekt. La Vie lyftes utan problem, och färden gick ner mot vattnet.

M30 La Vie hämtas med sublift

M30 La Vie sjösätts

Precis när La Vie var på väg ner sista centimetrarna gick hon på grund! Inget allvarligt, men vi blev förvånade. Pga ovanligt lågt lågvatten kom subliften ner längre än normalt, och båten fick lyftas en aning till för att gå fri.

Länspumpen gick igång fint med stöd av batteriet i båten, och nu var bara frågan om det skulle krävas en större pump också!

Länspumpen klarar jobbet!

Men väl sjösatt och förtöjd visade det sig att hon var betydligt mer tät än förra året, och att den lilla länspumpen ombord höll undan fint. För att inte batteriet skulle dras ur anslöts en rejäl laddare till batteriet, och efter lite fixande låg hon tryggt vid kaj, och bordläggningen svällde gradvis mer och mer samman.

M30 La Vie förtöjd vid kaj

Lacka fribord och tvätta fönster

Av Jonas, som jag köpte La Vie av förra våren, fick jag lära mig hur man lackar fribord så det blir så där glänsande perfekt. Det är också extremt tacksamt, precis som att tvätta fönster; man gör det sällan, det går fort, och resultatet blir fantastiskt!

Allt som behövs är en bra färg (jag använder Internationals Toplac), en liten roller och en lackstrykare. Det viktiga är att stryka vått i vått, vilket innebär att mn rollar vertikalt en yta på ca 30-40 cm, och sedan stryker ut färgen med lackstrykaren horisontellt. Resultatet blir en perfekt, spegelblank yta! I år la jag två lager, där det första var utspätt en aning med lacknafta. Det sista lagret las i morse, medan regnet piskade mot presenningen.

På några ställen hade färgen släppt, framför allt uppemot skarndäck. En läxa till nästa år är att slipa skrovet redan på hösten strax efter upptagningen, så att bordläggningen får torka lite grann, sedan olja med rå linolja tills träet är någorlunda mättat. På våren kan jag sedan lägga på ny lack igen.

Nedan en bild med resultatet från förra året.

Att täta en träbåt

En gammal träbåt har en gång byggts med relativt torrt trä. När trät blivit fuktigt i vattnet har det svällt, och format en tät struktur genom kompression. När båten torkar över vintern dras trät ihop, och kompressionen mellan borden minskar. Efter några år av att svälla och torka ihop har träts celler komprimerats mer än när båten byggdes, och springor mellan borden börja dyka upp. Om det utvecklar sig till stora springor kan det vartefter bli nödvändigt att nåtlimma.

La Vie byggdes 1945, och byggdes dessutom av fuktigt virke, vilket innebar att hon redan 1946 nåtlimmades enligt instruktioner av Gustav Plym. Hon har därefter tagits upp varje vinter, och spricker därmed isär en aning varje vår.

Det viktigaste för en träbåt är att inte spricka isär för mycket. Detta kan tex uppnås genom att tillföra linolja, vilket ersätter vattnet i träcellerna. Dessutom kan det vara nödvändigt att tillföra fukt när väl temperaturen stigit. Att stå på fuktig mark kan hjälpa, liksom att undvika solljus så långt som möjligt. Fuktigt och svalt är bäst!

I La Vies fall har jag inte lagt på linolja den här vintern, och nu när hon börjar torka så smått måste jag se till att skrovet är fuktigt. Efter tips från båtgrannar har jag tejpat en kjol av plast runt vattenlinjen och ställt en luftfuktare där under. Dessutom har jag lagt ut mattor, handdukar och gamla jutesäckar som jag blött i vatten inuti skrovet upp till vattenlinjen, samt hällt vatten över allt tyg.

I morse, när jag la ut säckväv under akterdäcket och hällde på vatten, kom det strax några droppar ur springor i bordläggningen. Genom att hälla på lite vatten varje dag hoppas jag att La Vie ska svälla ihop tillräckligt för att hålla sig någorlunda torr när hon väl är i sjön.

Täta och lacka...

Idag gjorde jag något som kändes spontant fel, men som var helt rätt. Inne i båten hällde jag vatten på bordläggningen, och lät det rinna ner i kölsvinet. Jag hämtade hink efter hink och hällde mellan samtliga spant. Sedan gick jag ner på marken och tittade om det kom något vatten någonstans.

Det gjorde det, men inte speciellt mycket. Det är tydligt att La Vie är betydligt tätare i år än förra året, troligtvis tack vare den sena och kalla våren. Någonting bra med de här våren i alla fall!

Jag hade låtit bottenpluggen stå lite öppen för att det inte skulle bli för mycket vatten i kölsvinet, och nu var det dags att lägga ut blöta handdukar, mattor, mm. När det var gjort la jag tillbaka durkar, mm, så att fukten skulle stängas inne.

Därefter dags för slipning av däck, dammsugning och dammtorkning innan det var dags för maskeringstejp och ett första lager toplac på friborden. Roller, 30-40 cm åt gången, sedan dra ut med lackstrykare, sedan nästa omgång med roller, osv. Snyggt blir det, men det är tydligt att det behövs spacklas på några få ställen innan hon är helt klar. Det får bli imorgon.

Sist men inte minst var det dags att måla däcket. Jag hade lite Bojens färg kvar, och eftersom jag var nöjd med det förra året använder jag gärna upp det, om det räcker...

Med lite tur hinner jag kanske klart till på lördag...!

Nedräkning!

Intensiv vecka, så här sista veckan innan sjösättning. Jag har fått tipset att ställa en luftfuktare under skrovet innanför en "kjol" av plast om tejpats fast under vattenlinjen, så nu tuffar en på för fullt, i förhoppningen att skrovet ska svälla ihop lite innan sjösättningen.

Jag ska också vattna inne i båten och lägga ut tyg som blöts, och hålla det fuktigt. Funderade på att låta vatten stå i kölsvinet, men jag har förstått att det lätt blir för mycket vatten , vilket kan leda till att man istället skadar skrovet.

Nu har jag kört fernissa varje morgon och någon kväll. Ikväll blev det fernissa i ruff och på skarndäck, samt finspackling på skrovet. Imorgon har jag tagit ledigt från jobbet och ska slipa överbyggnad och sittbrunn, mm, samt däcket och putsa till det sista på skrovet. Sedan måla däck samt ett första lager på skrovet.

Torsdag morgon blir det ett lager fernissa på överbyggnad och sittbrunn, samt ett till lager lack på skrovet. För skrovet kör jag vit toplac, som rollas på några decimeter i taget förifrån, och sedan stryks ut med lackstrykare. Det blir fantastiskt fin yta!

Fernissa & lack!

Söndag morgon. Hopp ur sängen 08.10 med stel kropp efter gårdagens båtfixande, i underställ, fleece och blåställ, och sedan ut till båten. 14 minuter från dörr till båt genom ett öde Stockholm, där bara hundägare och båtfolk är på väg.

Blandar Rylards fernissa med 25% balsamterpentin och lägger ett lager på skarndäck. Jag störs av att jag inte hunnit försänka alla skruvar som tittar upp, och av att skarndäcket blir flammigt, men vissa projekt får ta sin tid. Nästa vår ska jag göra klart det jobbet. När jag ser båtgrannens vackert betsade och lackade skarndäck, sittbrunn och överbyggnad funderar jag på om jag kanske skulle ge mig på det, jag också...

Skarndäcket suger ordentligt, och lämnar matta områden. Undrar hur många lager som krävs, och hur många lager som kommer hinnas med?

Hann i alla fall lägga ett lager toplac på rufftaket, med ett till att komma innan det är klart.

Senare idag blir det bottenmålning samt ytterligare fernissa i ruff samt på skarndäck.

Vår(?)rustning!

Vårrustningen är i full gång, även om denna vår är den kallaste våren på decennier. Att vårrusta en träbåt är en njutning, och så även denna gång, men det blev ont om tid att rusta i någon form av värme. Isen ligger fortfarande tjock med bara en vecka till sjösättning!

Passar dock på att göra några förbättringar, förutom att vårrusta. T ex har jag försänkt ett stort antal skruvar i skarndäck, då många, med år av slipande, börjat synas när pluggar blivit för tunna och trillat bort. Några mässingsskruvar trilskades genom att gå av när de skruvades ut, men med försiktigt bortborrande, försänkning, ny skruv samt plugg blev det riktigt bra!

Det läskigaste var dock att ersätta rostiga nitar i bordläggningen, eftersom det innebar att ta bort gammal plugg utifrån och sedan borra bort niten. Här gällde det att hålla koll på borrmaskinen, men det gick över förväntan bra! Sedan göra rent trät från rost, förstärka hålen med epoxi (fick värma lite med värmepistol eftersom det bara var någon grad varmt) och låta torka.

Bult i rostfri syrafast stål med mutter, bricka och plast mellan bricka och spant (för att undvika galvaniska strömmar), ny 15 mm plugg i furu från Pondus Snickeri som limmades fast med epoxi, och sedan skära och slipa bort överskottet. Snyggt!

För övrigt består vårrustningen i år av att täta under vattenlinjen med Ettan tjärvax och bottenmåla med Internationals Cruiser One, som fungerade riktigt bra förra året. Friborden lackas med två lager Toplac, likaså vattenlinjen och rufftak.

Den stora förändringen i år är byte av fernissa för sittbrunn, ruffsidor, skarndäck, mahognydetaljer i ruffen (som behövde ett ansiktslyft i år) samt för- och akterlucka på däck. Nu provar jag Rylards VG62 Fast, en högblank fernissa som torkar ganska snabbt, och som ska vara slittålig. Jag vet ännu inte hur det kommer se ut och fungera, men fernissan är hittills en ren njutning att jobb med jämfört med Schooner Gold som jag använde förra året. Rylards är dock något dyrare, men det är hon värd... :-)

När jag ändå var uppe på trevliga Råseglarhuset på Skeppsholmen för fernissan passade jag på att köpa enkomponentsspacklet - riktigt bra!