Middag....

Nu på kvällen tog vi en liten tur ner till båten. Det var lite saker att fixa som vi
inte gjorde i måndags natt när hon anlände här i Sthlm.
Här ligger hon så fint i sin nya hamn tillsammans med dom andra M-30.




Så vi får hoppas att hon och vi kommer att trivas bra där. Imorgon ska vi på
Båtklubbsmöte för dem som är nya medlemmar.
Det ska bli lite spännande. Först var det inte tänkt att jag skulle följa med, men jag fick ett avbok på en kund så då tänkte jag att det kunde vara trevligt att följa med. Antar att jag kommer att spendera en del tid där och då kan det ju vara bra att veta hur saker ska gå till osv....




Så här fin är utsikten från bomtältet. Det var lite kallt när vi skulle äta så vi flyttade in i ruffen i stället.




Så var middagen serverad ungersk gulaschsoppa blev det som vi värmde.
Köket som S hade köpt på Biltema fungerade utmärkt och jag är förvånad att
det gick så fort.




Sen fixade och trixade vi med lite småsaker, pumpade ut vatten för att se om det läckte in, städade ordning i ruffen och fixade ordning i matlådan.
Eftersom att jag är lite pedant och alltid söker efter den perfekta lösningen på saker tex förvaring... så tog jag hem alla förpackningar som är av papperskvalitet och stuvade ner det i plastlådor som vi köpt, som passar perfekt i lådan. Ska bara hitta en lite större till havregrynen. Sen börjar jag bli nöjd med lösningen.
Det blev snabbt kallt och vi fixade det sista och bytte lite hmmmm snören
( just nu får ni stå ut med mitt bristande båtspråk, men detta är ju helt nytt för mig. Men jag lovar att snappa upp lite finare ord på sakerna)
De som sitter mellan bryggan och båten skulle ha några plastgrejor. Fick förklarat för mig vad de var bra för, någon typ av stötdämpning tror jag att det var. Nej ni nu är det sängen som hägrar. Sov gott på er alla sjöbusar.
- Posted from my iPhone.

Först mötet!

För ett par lördagar sedan satte vi oss i bilen för att åka ner till Jönköping över dagen för att fixa med båten.
Det skulle bli mitt första möte med henne, det kändes spännande att äntligen få se henne som jag hör så mycket om.




När vi kom fram och burit ner alla saker som skulle lämnas i båten så pekade
S på en smal och lång skönhet och där låg hon.
En mycket vacker syn även för mig som inte har en susning om båtar, mer en att träbåtar tar en massa tid.... det har jag räknat ut sen länge då några av mina kunder är hängivna träbåtsägare.
Vi stuvade ombord alla saker och måste erkänna att jag tyckte det var aningens smalt på däck när jag skulle bära ombord saker och snören och saker överallt som en landkaradda som jag kunde snubbla på.
I början var det obehagligt när allt gungade och det blev inte bättre av att jag försökte få ordning på sakerna i ruffen..... Hjälp vad det var obehagligt när det gungade och man var inne. Men efter ett tag så tänkte jag inte på det mer en korta stunder när det enligt mig gungade ordentligt.
Sen sattes jag i lite arbete, ena motorn hade läckt bensin så då fick jag hiva in vatten för att det skulle pumpas ut och då få bort lukten.
Det är även ett bra sätt att slippa tänka på att det gungar, man har inte fokus på just det utan en uppgift i stället.




En sak måste jag säga att jag var glad att jag hade kvar alla vinterns skridskorkläder i väskan hos S för dom kom väl till pass i det kalla och blåsiga vårvädret. Sen gör det ju inte saken bättre att jag mestadels satt och tittade på när dom mastade på båten. Så jag passade på att smita upp till bilen och två lånkisar, ett par täckbyxor,två fleeströjor, vindjacka, mössa och vantar senare så slutade jag att frysa.
Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder brukar min pappa säga och det har jag tagit fasta på och det finns inget värre en att frysa när man ska vara ute, det förstör vilken rolig upplevelse som helst.




Det trista var att jag var så förkyld och allergisk så jag satt på båten och snöt mig så jag trodde att jag tappa näsan men förutom det så var det första mötet mycket trevligt.
- Posted from my iPhone.

Pyssel!

Efter som jag inte har varit delaktig i vårrustningen av båten har jag pyssla med att få det mysigt inne i ruffen.


Vi tyckte att pottin inte såg så rolig ut, den ska ju stå i ruffen mest som en räddare i nöden.
Men vi bestämde att jag skulle sy ett pottifodral så den ser lite trevligare ut. Jag fick göra om och göra rätt.... sydde den första alldeles för sent på kvällen för att fokus skulle vara rätt. Men dagen efter så gav jag mig på ett nytt försök och då blev det rätt.
Fodralet är lätt att ta av och att sätta tillbaka vilket är förutsättningen för att vi ska använda det.


Tyg till gardiner och kuddar inhandlades på Ikea.
Det syddes små gardiner till ruffen och fyra små kuddar.
När jag var klar så kom jag på att det var bara randigt på ena sidan... och det funkar ju inte. Så jag satte mig vid symaskinen igen och gjorde om dom.
Även om gardinerna är små så tog det en hel dag att få till dom.



Men när jag hängde upp gardinerna så blev jag inte helt nöjd, den lilla skenan som dom hänger i är längre en gardinen.
Perfektionist som jag är så funkar inte det. Så i dag så satte jag mig på balkongen och började om.


Tredje gången gillt.... Nu är dom till och med fodrade så det blir lite mörkare. Passar dom inte som jag vill nu så blir jag lite irriterad.


Så här ser det ut i ruffen just nu (dom nya gardinerna ska installeras nästa helg när hon äntligen är här uppe i Sthlm)


S mamma har sytt nya fodral till dynorna och hon har gjort ett fantastiskt snyggt jobb. Dom är så välsydda.


Pottin på plats med fodralet på, nu kan man även använda den som ett litet bord eller avställnings yta.


Det blev så mysigt inne i ruffen när allt var på plats. Dynorna som är ryggstöd går att haka ner och tex användas när man solar.


Åh vad jag önskar att jag hade kunnat vara med och seglat hit henne. S och B har seglat henne genom Götakanal från onsdag till fredag. Men nu är det öppet hav som gäller och dom är här i morgon måndag eller i värsta fall tisdag. Sen blir det båt för hela slanten.... jag ska lära mig detta.

-Posted from my iPhone.

Sjösättning

Sjösättning är alltid spännande, både med en plastbåt och med en träbåt. För La Vie innebar det en hel del förberedelser, som gjordes som del av vårrustningen. Framför allt handlade det om tätning. Jag hade läst och hört att "Ettans" tjärvax var bra, och jag gav mig på de torrsprickor jag hittade med stor entusiasm. Tjärvax är ganska hårt när det är kallt, och innan jag kom på hur jag skulle hålla burken varm medan jag tätade var det en aning besvärligt, speciellt som temperaturen den här våren ville ligga och pendla runt nollan. Att helt enkelt stoppa in burken innanför fleectröjan blev min lösning, och den fleecetröjan kommer nog för alltid dofta lite tjära, trots allt tvättande...

Jag har sedan dess lärt mig att det finns andra sätt att göra henne tät, så till nästa år får det bli en kombination av metoder. Det blir Ettans igen, men jag kommer också se till att hålla henne blöt upp till vattenlinjen veckan innan sjösättning. Ytterligare en åtgärd kan vara att tejpa några av skarvarna utifrån, så får man ta bort dessa när det blir badbart i vattnet! Men det är viktigt att man låter båten täta sig. Man kan lätt göra tankevurpan att man skulle täta en träbåt med epoxi eller något liknande, men då ger man inte träet sin naturliga rörelsemån, vilket resulterar i att man spränger sönder spant och bord! Jag installerade en ny automatisk länspump för att stötta vid tätning och som säkerhet vid segling. En Mälar 30 är byggd för att kränga ordentligt när man kryssar, och det läcker lätt in lite vatten genom sprickor i friborden när vattnet forsar fram över skarndäck!

Länspump Johnson Ultima Bilge 1250 GPH


Men den första utmaningen var att få henne ner till varvet i Domsand utanför Jönköping, där hon skulle sjösättas innan seglatsen mot Stockholm påbörjades.

Först rev vi båttältet som täckte henne. Förre ägaren Jonas (för övrigt den trevligaste och mest hjälpsamma säljare man kunde tänka sig) kopplade sedan på traktorn på vagnen och körde henne de få kilometrarna ner till varvet.

Jag vågade knappt titta när hon först skulle ut på vägen och ner för en brant backe, och sedan under en liten järnvägsbro innan hon kunde börja färdas över fälten.

Jag hade lyckats komma överens om att få ha La Vie hängande i sling över natten för att hon skulle få täta till sig. Själv tyckte jag att jag hade tätat så väl, men som Jonas sa så skulle hon förmodligen läcka en del i vilket fall som helst.

La Vie kördes fram till traversen, banden lades om och hon lyftes upp ur vaggan. När hon bröt vattenytan var känslan fantastisk. Äntligen till sitt rätta element!

Det var nu jag insåg hur rätt Jonas hade haft, när jag såg hur vatten strömmade in genom sprickor som jag tydligen inte lyckats täta ordentligt.

Det gjorde ont i själen att se vatten stiga upp i henne, även om jag insåg att det var förnuftigt att låta träet få ligga i vatten och svälla. Mälar 30 ritades för att vara byggd i furu, vilket skulle hålla byggkostnaden nere, och jag har en känsla av att ett furuskrov rör sig mer än ett mahognyskrov både när det torkar och sväller.

Lite eftertätning med Ettans gör susen!

Nästa morgon var det dags att pumpa ur vattnet och transportera La Vie till sin tillfälliga bryggplats. En rejäl pump kördes igång, och vattnet började strax ge med sig. Jag kopplade in den nya länspumpen på nyladdat marinbatteri, och min gode vän Stor-Magnus och jag paddlade henne den lilla biten bort till bryggan. En båtgranne sa leende att han inte ens ville kommentera hur vi såg ut, när vi till synes lekte kanot med skönheten!

Den automatiska länspumpen jobbade på, med laddning av batteriet konstant på med ström från land.

I början gick det bara några sekunder mellan att pumpen slog från och till igen, men under dagen gick det längre och längre tid, och efter ytterliggare två dygn var hon helt tät!

Kan inte låta bli....

Att tjuvstarta lite här, kanske borde S börja att berätta hur denna lilla saga började....
Men han är ute och seglar med sin barndomskamrat Stor-M (vi har så många M-ar runt om oss så alla M-ar får en extra benämning) jag måste erkänna att jag är vändans Avundsjuk över detta. Men nu är hon i alla fall på väg hit upp till Stockholm och då blir det mer segling även för mig. Skönheten bodde i Jönköping så det har gått en del helger för S att få henne klar. Men allt detta får han berätta.
Detta äventyr är helt nytt för mig måste nog säga att jag är en riktig landkrabba som inte gillar när det gungar under fötterna, så lite skeptisk var jag inför detta. Men jag bestämde mig som alltid att inte döma ut detta innan jag provat ett par gånger. En del av min personlighet som jag ser som en styrka.
För tre helger sedan var det dax att få träffa denna skönhet som jag hört så mycket om... måste erkänna även om det känns lite löjligt, att lite avis var jag på henne som fick alla dessa lediga helger.
Men när jag såg henne var all avundsjuka som bortblåst. Hon är fantastiskt vacker och S har gjort ett fantastiskt jobb under våren för att hon ska bli klar.